Detta är en slags Hall of Fame där jag tänker samla de filmer jag ger 10/10 i betyg, både såna jag har recenserat och övriga. Filmerna listas utan inbördes rangordning och uppdateras efter hand.
En Kärlekshistoria (1970)
När folk frågar mig vilken min favoritfilm är brukar jag oftast svara En Kärlekshistoria. Roy Anderssons debutfilm skildrar ungdomlig kärlek på ett oerhört vackert sätt. Även om jag gillar den stil Roy använder sig av nu för tiden så hoppas jag att han nån gång återvänder dit han en gång började, även om jag tvivlar på att han skulle klara det lika bra, såhär drygt 40 år senare.
The Shining (1980)
Kubrick var en näst intill felfri regissör som inte gjorde en dålig film under sin livstid. Högst upp placerar jag The Shining där vi får se Jack Nicholson i en av sina absolut bästa roller tillsammans med ett bildspråk som etsar sig fast i minnet.
The Godfather: Part II (1974)
Jag med många andra tycker att Coppola kunde knutit ihop säcken efter andra filmen som i mina ögon är den bästa i vad som senare kom att bli en trilogi. Första filmen är också nära en fullpoängare.
Alien (1979)
Ridley Scotts science fictionklassiker är filmhistoriens bästa i sin genre förutom möjligtvis en annan film av samme man, nämligen…
Blade Runner (1982)
Bara några år efter succén med Alien kom Ridley Scotts andra science fictionfilm som är baserad på Philip K Dicks roman Do Androids Dream of Electric Sheep?. Rutger Hauer gestaltar en av tidernas bästa filmskurkar. Det skulle dröja ända till 2012 tills Scott återigen bevisade att han är kungen av sci-fi… eller gjorde han verkligen det? Min recension av Blade Runner kan ni läsa HÄR.
The Exorcist (1973)
Linda Blair är fantastisk i denna film som tillsammans med The Shining toppar min lista över tidernas bästa skräckfilmer. Startskottet för en kanonkarriär för fröken Blair kunde man kanske tro, men njaä.
Pusher (1996)
I Nicolas Winding Refns debutfilm spelar Kim Bodnia knarklangaren Frank som gör bort sig och hamnar i knipa när han blir skyldig knarkkungen Milo en massa pengar. Åtta år senare kom del två som nästan är lika bra och ytterligare ett år senare kom del tre som inte riktigt når samma klass. Han fick sitt stora internationella genombrott först 2011 med nästa film på listan.
Drive (2011)
Det händer ganska ofta nu för tiden att jag går in i en biosalong med förväntningar upp över öronen. Inte lika ofta får jag dem överträffade, men så var det i fallet Drive. Min recension av filmen kan ni läsa HÄR.
One Flew Over the Cuckoo’s Nest (1975)
Ännu en av Nicholsons fantastiska rollprestationer hittar ni i denna film av Milos Forman. Håll även utkik efter Danny DeVito som också gör en grym insats i en av hans första roller.
Torsk på Tallin (1999)
Av de fyra filmer Killinggänget gjorde för TV var detta den som fick störst genomslag. Den blev så populär att regissören Tomas Alfredson fick ta emot pris för bästa TV-komedi på San Francisco International Film Festival. Sedan dess har Alfredsons framgång bara eskalerat och nu för tiden är han väl ganska van att ta emot priser utomlands.
The Usual Suspects (1995)
Jag såg denna när jag var yngre men det var först när jag såg den en andra gång som jag insåg hur bra den faktiskt var. ”Line-up-scenen” är en av de bästa någonsin. Bryan Singer har gjort bra filmer sedan dess men ingen i riktigt samma klass som The Usual Suspects.
Ett Anständigt Liv (1979)
Även om Dom kallar oss mods är en riktigt bra film så håller jag del två som den starkaste och bästa filmen i Mods-trilogin och förmodligen den bästa dokumentären som gjorts. Del tre, Det sociala arvet är också intressant men når inte alls upp i samma nivå som de två första.
There Will Be Blood (2007)
Paul Thomas Anderson är en av mina absoluta favoritregissörer, men det är bara en av hans filmer som når hela vägen upp till en fullpoängare. Precis som några andra filmer på den här listan krävdes det dock en andra titt för att fullt förstå dess storhet. Jag har inget att klaga på här men det som står ut mest med den här filmen är ändå Daniel Day-Lewis i huvudrollen och det fantastiska fotot.
Blue is the Warmest Color (2013)
…eller La vie d’Adèle, som den heter på originalspråk, är ett tre timmar långt lesbiskt kärleksdrama på franska. Adèle Exarchopoulos gör en naken (både bildligt och bokstavligt talat) och helt fantastisk prestation i en kärlekshistoria som förmodligen inte skildrats bättre sedan just En Kärlekshistoria från 1970.
Gustavs Filmblogg 